Sista helgen!

Just nu sitter vi hemma hos Glinka och vantar pa att Trilce och ganget ska komma hit, sa att vi kan ata empanadas som en liten farvalmiddag. I dag forsokte jag gora ett desperat ryck att handla hem de uruguayanska pjamasbyxorna men de fanns ingenstans! Jag akte bade till Parque Rodo och Tristan Narvaja. Jag hittade ett par till Iskra i alla fall som jag hoppas ar OK.
   Lagenheten ar nastan tom nu, men det kanns inte riktigt som att vi ska aka i morgon. Idag har det varit ett fantastiskt soligt och varmt vader och jag vill inte riktigt aka harifran.
   I gar skulle vi astakommit massa saker. Efter att vi atit hos Glinka skulle vi pa konsert med Rudolfo, men den visade sig ha varit dagen innan sa det blev inget. Vi gick i stallet hem till honom och Trilce och skulle bara titta lite pa TV innan vi skulle in till stan, men vi fastnade framfor The Reader och sen framfor en som handlade om azteker (tror jag, den var gjord av Mel Gibson, och tillagnad Abel, stort) och orkade inte aka in till stan till sist. Det gjorde ingenting egentligen eftersom vi var ute i fredags med nastan alla fran Academia, lararna med. Vi tittade pa nagon hip hop konsert som sakert skulle varit bra om jag gillat hip hop. Vi hade i alla fall jattekul, extra kul var karleksintrigerna pa skolan som involverade bade larare och elever och som visade sig under kvallen.... det blev ett riktigt drama! Idag ska vi kanske ut igen, mest for att vi inte hann saga hejda till ett par stycken som mystiskt "forsvann" nan gang runt morgonkvisten i lordags utanfor nattklubben men vi far se om vi orkar, nu ar jag mest sugen pa att sitta vid Glinkas oppna spis och ata empanadas.

Nar jag kommer hem maste jag gora en lista med alla konstiga saker med Uruguay. Saker som ar vardagliga for alla har men som nar jag tanker pa det ar helt annorlunda. Typ som att nar man gor en asado ater man bara kott, och mesar inte som vi som  spar ut det med potatissallad, och eftersom man inte har nagon fuskig kol sa borjar man fran skratch med ved sa spektaklet tar ett par timmar att fa i ordning. Att aka buss ar ocksa en upplevelse, forutom att busschafforerna kor som idioter, finns nastan alltid en extra anstalld bara for att ta betalt och ge biljetten, dessutom maste man stalla sig upp minst hallplatsen innan och ringa pa klockan om man vill vara saker pa att fa hoppa av, och ibland stannar de inte ens vid hallplatsen utan man far hoppa pa och av i farten. Sen ater man klockan nio pa kvallen eller senare och om man gar och shoppar kan man glomma att fa handla i fred, sa fort man haller nat i handen kommer det fram en expedit och foser in en i ett provrum eller hanger upp den bakom disken (man bar inte sina grejer till kassan, man lamnar allt till nagon som hanger upp det bakom disken och sen nar man kommer fram masta man forsoka forklara vilka utav alla saker som var de man skulle kopa) innan man hinner stamma fram "jag tittar bara!".

Nu verkar det komma lite folk! Tror inte att jag hinner skriva mer innan vi aker i morgon.

... och for er som vantar pa vykort kan jag meddela att de fortfarande ligger hemma pa vart bord, skrivna med annu ej postade. Vi hittade helt enkelt inget stalle varken att kopa frimarken fran eller posta korten, och vara forsok har val inte varit sa ihardiga. Jag antar att det har med vykort inte ar min grej. Se det som att hela den har bloggen ar ett enda stort vykort i stallet! :) puss och kram pa er alla!


Snart bara en vecka kvar!

På måndag är det bara en vecka kvar för oss här! Det känns både kul att komma hem men samtidigt lite tråkigt. Jag längtar efter svensk sommar, mina vänner och framförallt efter att få tala svenska! Det har varit jobbigt att inte kunna uttrycka sig ordentligt som man vill under ett halvår, och min engelska är nog ännu sämre nu än vad den var när vi kom hit...

Det var sista dagen i skolan i går, så nu har vi lov! Vi avslutade med en nästan två timmars skrivning som ska dela in oss i vilken nivå vi ligger på enligt europeiskt system, spännande... Vi har i alla fall kämpat oss igenom exakt 200 timmar spanska! Det tycker jag inte är så illa! Nu börjar visserligen vi båda bli väldigt trötta på det, så en vecka till i skolan hade bara varit jobbigt.

Nästa vecka ska vi försöka spendera tid med Oscars släktingar och handla hem lite grejer vi behöver ha med oss hem och så måste vi provpacka. Och så ska vi till La Teja så klart!

Jag är jättenervös inför flygningen, med tanke på vad som hände med Air France-planet... Katilla flög ju med samma bolag när hon hälsade på här för ett par månader sen! Men hon mellanlandade i Sao Paulo i stället för Rio (eller?) som planet som kraschade avgick i från... så läskigt!! Men det ska nog gå bra... För det första flyger vi inte med Air France och för det andra är väl sannolikheten inte så stor att det skulle krascha två plan på två veckor mitt i Atlanten så där. Vi hoppas det i alla fall för vår skull va!

Nu ska vi koka lite pasta och titta klart på en film vi påbörjade i onsdags. De här senaste två veckorna har varit jättehektiska så vi somnade en kvart in på filmen då. Jag tror inte att vi hittar på så mycket mer i dag eftersom vi var ute i går med några från Academia, och i morgon ska vi upp tidigt för att åka till marknaden i Parque Rodo.

Chau! vi ses snart!!

sjuk IGEN?

Då har man drabbats av någon slags magsjuka/matförgiftning igen. I går på väg till La Teja var jag tvungen att gå av bussen för att jag mådde så illa och ta en taxi hem. llamåendet och magontet blev  bara värre och jag har ju mått bättre andra kvällar än i går. Nu verkar jag må bra i alla fall! Oscar är i skolan och jag hoppas att det bara var matförgiftning eller nåt så att jag inte smittat honom. Typiskt att jag skulle missat skolan idag (för övrigt den enda dan sen vi kom hit!) för vår lärare skulle ta med oss på museiseightseeing, hade varit så kul!

Nu ligger jag här i stället och vågar inte äta men är dödshungrig.

Veckan har varit ganska stressig, i måndags var vi uppe till midnatt då jag bakade närmare hundra kanelbullar och oscar gjorde jättesatser av hummus, babaganoush, ajvar och jordnötssmör. Allt avnjöts dagen efter med pitabröd, Trilces goda purjolökspaj och en choklad/dulce de leche-tårta hemma hos Glinka med flera.

I tisdags var det ju då Oscars födelsedag! Han blev firad fyra gånger, alla på Academia stämde ut i sång så fort vi kom dit, sen hade de köpt coca cola och alfajores som vi delade på (medan vi sjöng igen) sen åkte vi till La Teja och bjöd på lite kanelbullar, och barnen sjöng för fulla halsar, sen åkte vi ju då hem till Glinka, där vi blev tvingade att sjunga på svenska, det var pinsamt och måste låtit förjävligt. "Ja må han leva" går ju inte i världens mest smickrande tonart. Det var förresten en tjej, Mari från Brasilien, som tyckte vi var fåniga som inte ville sjunga på svenska för dem så hon brast ut i en "svensk" version av Happy Birthday. Jättekul! Förstår nu också hur svenska låter på ett ungefär för folk som inte pratar det, eftersom hon sjöng: "Unsk fuflunkbabb baaaaa baaa OSCAAAAAAAR mishkibabbsa kakk makk! OOSCAAAR!!" osv... Hahaha!

Om jag lyckas bli ordentligt frisk, och Oscar inte blir dålig, så ska vi på teater i kväll! Hoppas det, för vi har redan köpt biljetterna...

Chau!

Förresten är det ett helt år sen i dag sen jag tog studenten!! Helt otroligt! nu har jag bara 10½ år kvar till 30... hjääääääälp!!

lite uppdatering...

Kan först och främst berätta att vi har ett fantastiskt fint väder här! Gick i bara t-shirt och svettades i dag och lärarna retade mig för att hade hade tagit med mig varm halsduk.

Kan också berätta att i går var andra dagen på volontärjobbet! Det är jättekul! Det är svårt att förstå vad barnen säger men ber man att de ska förklara så gör de det snällt. Hittills har vi hjälpt till med matteläxor och spelat diverse brädspel. Barnen frågar mycket, till exempel om Sverige ligger i USA eller Asien, om vi har samma TV-kanaler som dem, varför jag har så stora pupiller, om det finns gympaskor i Spanien och om jag är italienska som är född i Sverige. Det är barn från olika områden i åldrarna 5-12 år och det går inte att avgöra vem som kommer från ett fattigt område och vem som kommer från ett rikare. De flesta säger att det är skillnad på hur de pratar och att det kan vara svårare för oss att förstå slangen de pratar i de fattigare delarna av stan, men i mina öron pratar de precis likadant och det är omöjligt att förstå vad någon säger när de pratar med varandra hur som helst.

I går var vi och såg en teaterpjäs, som vi först trodde var i Teatro Solis men som visade sig vara i ett museum i Prado, norra delen av stan. Museumet var tillägnat familjen som ägt huset på 1800-talet och pjäsen handlade om historien om deras dotter och hennes mystiska liv (det sägs att hon fortfarande spökar). Historien tog inte så lång tid att berätta och den var inte så märkvärdig däremot var skådespelet desto intressantare. Alla åskådare satt på trappstegen till en smal vindstrappa, och det var bara två personer som spelade upp pjäsen. De använde sig bara av en stor låda som rekvesita, samt ljusspel och klassisk musik. De spelade inte några speciella personer utan helt enkelt bara två berättare, men de spelade ut känslor och skapade en stämning mellan varandra som skulle symbolisera den mellan personerna i historien och det var väldigt proffsigt gjort.

I dag ska Oscar göra jordnötssmör (vi köpte en burk när vi kom hit i januari och insåg att det fick bli den enda eftersom det var så dyrt, och nu börjar han få allvarliga cravings) och sen ska vi åka till Montevideo Shopping och titta på Angeles y Demonios. I morgon ska jag i väg och dansa samba, fick reda på att en av lärarna på Academia höll gratislektioner i samba på lördagar! Sen ska jag nog i väg och leta efter en födelsedagspresent till Oscar som fyller 20+ på tisdag, det börjar närma sig 30-strecket!! ;)

Chau!

hejdå, resan

I förrgår kom vi då alltså hem efter en ganska mördande hemresa. Vi startade i Santiago halv tolv och skulle vara framme i Buenos Aires runt klockan åtta, vilket gav oss en tre timmars marginal innan färjan över till Uruguay skulle gå. I passkontrollen mellan Chile och Argentina mitt i svinkalla bergen stod de plötsligt två oväntade busslaster innan oss, och med en bemanning på ca 15 passkontrollsluckor av vilka TVÅ var i gång för oss som inte åkte bil (resterande passkontrollanter satt och tittade på TV i sina kurer) så vi blev alltså först stående i en kokande buss en timme och sen stående i kylan en timme. När allt var klart var vi ju tvugna att ställa oss i samma kö på nytt igen, eftersom första kön var för att stämplas ut ur Chile och den andra in i Argentina... Vi började bli lite oroliga för att vi skulle få tajt om tid till färjan. När vi kom fram till Mendoza två timmar för sent upptäcktes det att någon förstört en bakruta i bussen och alltså var vi tvugna att åka till bussgaraget utanför stan för att byta buss. I bussgaraget verkade det vara väldigt svårt att hitta en parkering så vi bakade och svängde och skruvade på oss ett tag. När vi väl hittat en bra plats att stå på och en buss att byta till, och när allt "incheckat" bagage flyttat över stod vi redo att springa på, så var de fortfarande inte riiiktigt klara - de skulle ju förstås TVÄTTA den nya bussen också! Putsa loggan på ena långsidan lite extra. När vi kommit på och bara bad att de skulle köra i väg backade de in i en ny parkeringsruta och stannade. Och stod utan att åstadkomma något i ca tjugo minuter innan vi kunde åka i väg. Man undrar hur de klarar av att vara så ineffektiva?

Sen flöt i alla fall resan på, tyvärr hade jag ingen flt med mig så jag hackade nästan tänder hela natten. Vi kom i alla fall fram bara en halvtimme senare än vi trodde! Så vi hade gott om tid att äta lunch till och med! Sen väntade färja och buss till Montevideo och ungefär 30 timmar senare var vi framme... När vi kommit hem orkade vi knappt gå till affären så vi åt kvarbliven pasta och svartpeppar till middag innan vi stupade i säng.

I går åt vi middag hos Glinka och gick över till Rudolfo och zappade lite på hans TV och åt pizza. (Alltså först middag med coca-cola och chokladtårta hos Glinka, sen titta på TV hos Rufo och äta kakor och pizza, inte undra på att jag blivit så tjock! det är helt enkelt sånt de äter här...) Vi skulle egentligen stanna där och bara prata lite någon timme men vi började se Världarnas Krig och fastnade sen framför Borat och sen Family Guy... så vi lämnade inte den stackars barnfamiljen förrän kvart över två...

Trots att vi bara varit borta i drygt två veckor var det jättekul att komma "hem" och träffa alla igen! Det kommer vi så ledsamt att åka hem till Sverige.

Jag är jätteglad att vi bestämde oss för att göra resan över Argentina och Chile. Vi har träffat så många roliga människor och sett fina städer och gjort roliga saker. Allt från att dansa tango på vårt hosteltak, rida i bergen med cowboyhatt (ja, de tvingade oss att ha dem, så pinsamt)lära oss gauchokortspel, prova vin, åkt en "naturlig" bergochdalbana i form av Valparaísos busslinje upp på bergen (ja, jag höll mig i sättet framför precis som på Grönan och mådde så illa att vi var tvugna att gå tillbaka sen) och ätit supergod vegetarisk mat (Äntligen!!). Höjdpunkten på resan var helt klart elefanten, som bodde i Mendozas Zoo, som kastade småsten på Oscar! :)

Nu måste jag springa i väg och äta Oscars goda grönsaksomelett! Sen ska vi ner till Rudolfo och Trilce igen och titta på fotboll (vem vet, när jag kommer hem kanske jag lärt mig att gilla fotboll?)

Kram!

Santiago!

i gar kom vi fram till Santiago, och eftersom Oscar har lite problem med veckodagarna aker vi redan i morgon till Buenos Aires och tar farjan tillbaka till Montevideo.

Hittills har vi gillat stan, det kanns som hemma! Det regnade i gar sa vi spenderade den mesta tiden i Santiagos motsvarighet till Kista Galleria och sen at vi sushi. Vi som ar sushifantaster har inte atit det sen vi kom hit till Sydamerika och det var nog det absolut godaste jag atit! (kan rekommendera Sonja och Andreas att prova cream cheese i makirullarna i stallet for majonas!)

De flesta vi pratat med tycker att Santiago ar en ful och trakig stad, men vi har gillat den hitills. Den ar helt annorlunda jamfort med de andra staderna vi varit i, det ar moderna bussar, tunnelbanan ar frasch och har plasmaTVs som visar MTV och gatorna ar hela. I dag ska vi forsoka ta oss upp till ett utkiksberg och jag hoppas att det inte ar allt for mycket smogg. Sen ska vi nog spendera vara sista slosar-slantar pa en sushilunch...

Kram!


Sista dagen i Valparaiso...

...och i morgon tar vi bussen till Santiago!

Forsta dagen har gjorde vi inte sa mycket. Vi tog en taxi till en hojd med fantastisk utsikt och fina gator och at middag. Bussresandet tar mer pa krafterna an man tror sa vi stop i soffan i allrummet och tittade pa Death Proof tills vi holl pa att somna. I gar gick vi omkring pa stan, shoppade lite, promenerade pa hojden igen och fotograferade fina fargglada hus, besokte ett museum for nagon serietecknare, at en jattestor god lunch pa ett vegetariskt krypin och fikade en inte alltfor prisvard fika. Vi letade ganska lange efter en bra resturang pa kvallen men det mesta verkar vara stangt pa sondagar. Till slut hittade vi en valdigt trevlig och tyvarr lite snofsig resturang pa hojden med en fin uteplats med vackra vaxtligheter och utsikt over staden. Fint stalle att fira en 5-arsdag! :)

Om vi backar tillbaka i tiden lite till Mendoza. Forsta dagen var vi pa vinprovning, vi akte till tva olika bodegas och en olivodling. Den forsta bodegan var vad jag forstod den storsta de hade och vi fick smaka pa ackligt vin. Den andra var mindre och finare i utkanten av stan och dar var de lite generosare med smakprovet men jag gillade inte vinerna sa mycket. Vinutflykten i Uruguay var mycket battre!
   Pa kvallen gick vi och en tjej som heter Melissa (fran London) och at vegetarisk buffé. Vi var de forsta gasterna och gick nar de stangde och at sa vi alla holl pa att somna over bordet som jasta flodhastar. Ingen orkade gora nagot speciellt anstrangande efter 10 kg veggomat sa vi bredde ut oss i var sang och spelade kort ett par timmar. Dagen darpa foljde vi med Melissa och en kille till en stor park i, vad det kandes som, andra anden av staden. Vi besokte ett Zoo (som enligt guidboken var Sydamerikas framsta, och som pastod att Oslo ar tatbefolkat av vilda isbjornar) och sen gick vi upp pa ett jattebrant berg och njot av eftermiddagssolen och utsikt over staden ett tag. Allt som allt tror jag att vi gick konstant i 6 timmar med ett litet lunchstopp. Min hoft varker fortfarande och jag kanner mig som en gammal tant.

Hitills har jag nog gillat detta hostel bast. Personalen ar trevlig, frukosten riktigt bra (brod, yogurt, kaffe!) och byggnaden ar fin. Tyvarr ar det bara tva killar till har som mest tittar pa oss som om vi kom fran yttre rymden och da var hostelet i Cordoba helt klart roligare. Men jag kan ju saga att jag ar tacksam for en riktig frukost nu eftersom vi i Cordoba fick ata wienerbrod och i Mendoza torra, ackliga chokladalfajores.

Nu ska vi springa ner till bussterminalen och kolla om de har nagon buss till oss i morgon! Sen masar vi oss nog till den lilla vegetariska bakfickan igen och ater lunch.

Chau!

Chile!

Nu ar vi antligen framme i Chile! Vart forsta stopp ar Valparaiso som ligger brevid Viña del Mar. Det verkar vara en lugn och relaxed stad och hostelet ar mysigt och eftersom det inte ar hogsasong sa ar det bara en tjej till pa hostelet just nu (det bor ytterligare tva till men de har vi inte sett till).

Bussresan hit var inte sa trevlig, det fanns ingen luft och det gjorde ont att andas. Vi akte i sju timmar men fick bara tva alfajores under hela resan sa nu ar vi sa hungriga sa vi dor. Sa vi ska springa over till en supermercado och kopa lite frukt, duscha av oss all acklig buss och sen aka in till stan. Sa jag skriver lite mer sen om hur Mendoza var!

Forutom att sjalva bussen inte var sa bra sa var utsikten fantastisk! Vi akte over Anderna och jag har aldrig sett sa hoga, maktiga berg! Bilder kommer! Sa utsikten gjorde verkligen hela resan vart det!

Nu haller vi pa att hungra ihjal sa jag ska hoppa in i duschen.

Chau!

Horseback riding i bergen

Nu har vi kommit hem fran utflykten! Ont i rumporna men ett drickspel rikare. Det var en av de roligaste utflykterna hittills och utsikten var fantastisk. Vi red omkring i ungefar 2 timmar och tittade pa bland annat en gammal overgiven guldgruva, min hast var en seg liten draktig tos men jag gillade henne. En av guiderna som red med hade fullt upp med att tygla en stutsig galning och fragade om jag ville byta till en som det var lite mer fart i. Men, nej tack jag vill inte do har i de argentinska bergen sa en liten seg tjockis duger utmarkt for mig! Efter ridturen at vi grillade gronsaker och drack sangria. Lyckligtvis var det inte sa mycket vin i den for under kortspelet forlorade jag X antal ganger och fick dricka upp allt! Pa vagen hem (som tog ca 1-1,5 timme med bil) korde vi forbi fantastiska fjordar och det kandes lite som hemma. Det + allsang med guiden Maxi gjorde utflykten komplett.

Om ett par timmar gar bussen mot Mendoza och vi kommer vara framme runt sju i morgon bitti (nu ar klockan sju pa kvallen) och nu ska vi laga middag med Thomas, han pastod att det var nagon fantastisk paradratt sa det ska bli gott! Jag hoppas att vi inte blir utslangda innan for flertalet hostelgaster har redan borjat mumla "horse..." sa jag antar att vi inte luktar alltfor gott.

Puss och kram pa er alla!

En död studentstad?

I gar gick jag och Oscar ut och at pa ett stalle med livemusik. Bortsett fran att i gar var den enda dagen utan sa var det trevligt. Vi gick vidare for att leta efter nagon trevlig bar eftersom alla pratar om det fantastiska utelivet. Dessvarre ar staden lika dod pa mandag-tisdag som den verkar vara levande pa helgen. Vi gav upp och gick hem och sov igen de timmarna som den hemska bussen stal fran oss.

I dag lunchade vi med tva goteborska tjejer och en kille fran Alabama, pa en arabisk resturang. De hade falafel och det var himlen! Tjejerna aker i kvall vilket ar synd, de ar sjukt roliga. Just nu har vi varit och postat mina arbetsprover och DHL var inte sa jakla smidigt som det verkade, sa vi valde argentinas egna i stallet. Vi far hala tummarna for att det funkar.

Just nu spelar vi kort med killen fran Alabama och sen ar det gratis tangolektioner pa hosteltaket. Jag ar inte jattesugen med tanke pa att vi redag tagit ett par lektioner i Montevideo men Thomas (som Alabamakillen heter) ville garna och vi har inget battre for oss en dod tisdag som denna.

I morgon ska vi utanfor stan och rida! Mer om det sen. Nu sitter en israelisk datorfascist och flasar mig i nacken. Hon lyckas alltid komma in tre minuter efter att jag satt mig och slagit pa internet.

Byebye!

Framme!

Nu ar vi antligen framme i Cordoba. Bussresan var hemsk och i nagon panikslagen halvtimme trodde jag att nagon snott mina glasogon medan jag sov. Nu har vi efter misslyckad berakning (mitt fel!!) ca 5 kg pizzaklumpar att satta i oss under de har tre dagarna intryckt i den gemensamma kylen. Vi haller pa att fraga ut hostelvardarna pa information, och jag har forsokt na min gamla kompis som pluggar har men han verkar inte ga att fa tag i. Jag panikskrev ett inlagg pa facebook om att vi skulle komma i gar eftersom jag glomde bort det, och jag har inget nummer! Men men, far vi inte tag i varann innan onsdag (for sannolikheten att stota pa varann har ar nog ratt liten, det ar en stor stad) sa kommer vi antagligen tillbaka nagon dag pa vagen tillbaka.

Nu misstanker jag att sura hostelgaster star och stampar i vantan pa en dator.

Vi hors sen! Kram!


Valborgsfirande med mr. Potato

I går var det ju valborg och vi firade det med Rome säsong 2 maraton till klockan fyra på natten medan vi proppade oss fulla med fett och socker. Äntligen hittat en ätbar chipssort, det är en billig kopia på Pringels och heter "Mr. Potato" och Oscars lycka är obeskrivlig.

På söndag  åker vi till Córdoba, om jag inte redan skrivit det. Vi blir borta i ca två veckor, antagligen lite mindre. Efter det är det inte så många veckor kvar tills vi åker hem vilket känns både kul och ledsamt. Jag saknar ju mina vänner men jag vill inte åka hem, det här halvåret har gått så snabbt och det känns som att vi inte hunnit med hälften av det jag vill men det är ju en bra anledning att åka hit igen!

Det tråkiga med att resa i väg nu (förutom den 17-18 timmar långa bussresan till Córdoba) är att jag missar dansen! Det är så kul! Som tidigare nämnt kan jag inte påstå att jag är någon vidare naturbegåvning men vår instruktör är lyckligvis en sån som inte tar sig och sin konst på för stort allvar, så han skrattar mest när vi ser knäppa ut och när vi svänger på höfterna likt en rysk armé på frammarsch säger han utan att blinka att det var den sexigaste samban han någonsin sett. Det är så det ska vara tycker jag! Man ska inte vara rädd för att göra fel och lära sig.

Vi ska snart äta lunch hos Glinka, sen blir det nog måla för min del eftersom jag bara har i dag och i morgon på mig. Usch. Ge mig ett trollspö.

Chau!

fastkedjad vid mitt ritblock

16e juni blir dagen ni alla väntat på - då landar vi på Arlanda! ;)
Oscar var och bokade om biljetterna i går och det funkade finfint, det verkar till och med som att vi inte behöver betala något extra! Och vi får checka in två bagage var också, 23 kg i varje. Super! Kanske ska slå till på en extra resväska?

Helgen blev en riktig flopp. I lördags skulle vi ju gå och dansa, jag hade väntat hela dagen men när vi kom fram till Carasco märkte Oscar att han glömt lappen med adressen hemma (och jag hade inte hört namnet på den) så det var bara att åka hem igen och missa allt... Och i söndags hörde vi massa trummor ett par kvarter från oss, och tänkte att det var tidigt alla börjar öva inför karnevalen igen. När vi gick hem till Glinka såg vi sjukt mycket folk på Rivera, och när vi kom fram frågade hon var vi hållit hus. Det visade sig att höstens karneval hade tågat längs Rivera (alltså gatan där Glinka bor) och vi hade suttit hemma och tråkat och missat allting. Det var depp. Det känns som att allt jag gör är att sitta hemma och måla och måla och måla och missar allt som händer och om ett par veckor kommer jag vara i Sverige och bara minnas mina akrylfärger och sotiga sudd.

Men nästa helg åker vi över till Argentina! Så nu händer det något kul i alla fall! Vi ska till Córdoba, sen vidare mot antingen Santiago i Chile eller upp mot Bolivianska gränsen och besöka lite bergsbyar. Vi kommer antagligen bestämma oss när vi är i Córdoba eftersom det är en ohyggligt lång bussresa upp norrut, det skulle ta typ 3 dygn bara att sitta i en buss.

I kväll ska vi till Glinka och se andra Kill Bill-filmen. Vi kanske till och med orkar baka kanelbullar!

Chau!

Snart 5 månader senare...

... har jag äntligen hittat en motsvarighet till vaniljlatte!! Som visserligen är "latte" med vanilj och kanel men med det karakteristika stenhårda skummet som all kaffe med mjölk har här. De hade t.o.m. mocca cappuchino, och hade bemödat sig med chokladsåslatteart på ett inte allt för stenhårt skum. Jag blev glad ända in i själen. (Kvaliteten kan man ju ifrågasätta men den smakade gott och såg bra ut och då är jag nöjd!)

Just nu sitter jag och väntar på att sticka i väg till skolan. Vi har fått eftermiddagspass och börjar inte förrän vid två (nu är klockan kvart i tolv här). Jag har försökt mig på att skissa upp en ny bild av den som blev förstörd men det går inget bra så jag ska försöka restaurera den andra.

Kan också nämna att jag och Cathrine var och dansade i går! Ritmos Brasilieros, verkligen jättejättekul men jag är så SVENSK och kan inte röra på höfterna det minsta. Jag såg ut som en militär på marsch medan de andra latinochicksen bara seglade runt. Vi ska vara med på ett pass i Carasco också (det område där Cathrine bor) på lördag och får se om det är lite fler folk, första gången var det bara jag och Cathrine och i går var det lyckligtvis två tjejer till.

Mer om det sen!
Hasta luego

speedinlägg

Jag ska tillmötesgå en anonym gnällare som klagat bristen av inlägg (jag misstänker dig mamma) men, internet har inte velat fungera under hela helgen.

I går åkte Iskra hem, och nu har vi inget mer roligt besök att se fram emot. Vi ska göra bussresan till Santiago, men sen är det slut på roligheterna och Sverige kan vänta oss någon gång i juni. Så ser planerna ut nu i alla fall.

Vi har mest ägnat tiden åt att titta på film, och för de andras del åka ut och göra saker medan ag blivit lämnad hemma med ritblock och penna. Jag är snart klar med proverna... snart.
   Men jag fick följa med på en utflykt i alla fall, ut till Colonia, en söt liten stad som man passerar när man tar färjan till Buenos Aires. Gamla stan var jättefin, vi promenerade och fotade och fikade för en hutlös summa. Vi klättrade också upp i en fyr med obehagligt lågt i tak i trapphuset, och det sägs att en nunna någon gång för länge sen förbannade staden för att hon inte ville vara nunna. Fint var det i alla fall och turismen verkade blomstra så jag undrar vad det blev av den förbannelsen.

Det här blir ett miniinlägg för vi kom precis hem från Mvd-shopping och mitt huvud håller på att sprängas. Vi har handlat en fin halsduk till Rudolfo som fyller år i dag och om någon timme ska vi dit ner och äta tårta! Av någon anledning lyxade vi och åt cheescake på shoppingen till middag men den smakade smör och jag är mest sugen på en fräsch sallad om något. Men om jag känner mig rätt går det över om ett par minuter :)

Kan berätta om vår fantastiska tvättmaskin också. Den har gått sönder på något oförklarligt sätt och fyller inte på med vatten. Vattenslangen går det vara att vicka lite på så lossnar den från väggen, och ut sprutar vatten! Vi har gjort en provisorisk lösning som enligt Rudolfo var "very uruguayo!" och det har tagit två dagar att tvätta en tvätt.

Men ugnen funkar nu i alla fall! (vet inte varför jag skrev spis i ett tidigare inlägg) Det kom en ugnsnubbe och konstaterade att en sladd inte var ikopplad...

Hasta pronto

Gula löv på träden

Nu börjar det bli höst här. Jättetråkigt! Löven har börjat bli gula på trädet utanför vår balkong. Det har varit jättevarma dagar den senaste veckan, som svensk högsommar, men nu börjar det bli kallt! Nästan så att jag skulle behövt en jacka idag. Usch!

Vi har precis kommit hem från att ha ätit frukost (ja, faktiskt, vid tre på eftermiddagen) på Mercado del Puerto och jag tror knappast att jag behöver äta mer idag. De har en chokladefterätt som heter Manolito och är en riktig bomb, jag åt en halva för mycket och trodde jag skulle spricka på mitten när vi gick till bussen. Det blev nog sista besöket där för i år i alla fall... Tyvärr är det så sjukt dyrt eftersom det är så turistigt, men ahh vad goda deras grillade grönsaker är...

Cathrine har också letat upp en dansstudio! Som bara ligger två kvarter från vår lägenhet... Varför ska allt vara så svårt att hitta? Jag som letat och letat och letat sen vi kom hit ungefär. Hade varit grymt om jag hittade det direkt, om det nu är nåt att hänga i granen vill säga.

Tillbaka till målandet och det begynnande ryggskottet.

Chau!

Måndag igen

Vi har haft lite strul med datorn, därför kommer ett litet snabbt inlägg så hoppas vi att den inte kraschar under tiden.

Iskra anlände i torsdags och just nu är hon, Oscar och Glinka i San Luis för att titta till huset. Jag är lämnad hemma inlåst(!) för att göra arbetsuppgifter. Jag är inlåst eftersom Oscar tog med sig vår för tillfället enda nyckel och jag höll nästan på att svälta ihjäl innan jag hittade en gammal bit torr baguette att knapra på. Vi har fått fina påskägg också, men dess innehåll har tyvärr lämnat jordelivet.

I går var vi i tristan narvja, den ENORMA marknaden som täcker nästan en hel stadsdel. Jag skämtar verkligen inte. Den var så enorm att till och med jag, prylgalningarnas galning, fick huvudvärk bara av att titta på det massiva folkvimlet som trängde sig igenom dussintals kvarter till höger och vänster fullproppade med gammal skit.
   Jag köpte två moderiktiga pjamasbyxor också. Som jag tidigare nämnt är de superheta. Dessa var av de kortare slaget och ser ut som vanliga träningsknickers från H&M, vilket jag såklart inte kunde motstå som den sportfåne jag är (host!).

I helgen besökte vi också någon slags bonde-festival i en giganstisk park norr om stan. Jag hade tänkt mig lite Churros-stånd, lite försäljning av hemmagjorda småsaker och kanske lite kor att beundra. Vi kom dit vid fyratiden och trodde att det skulle vara nästan folktomt, men vi möttes av en milslång kö som vi konstaterade skulle ta oss en timme att stå i. Uruguayaner må vara fantastiskt oorganiserade och ineffektiva men köa kan de, det tog oss ca 14 minuter att avverka vad som i Sverige skulle avfärdats med en suck och nästa buss hem igen.
   Väl inne insåg vi att bondefestival är the shit i Uruguay. Uppskattningsvis hur många människor som helst, i jämförelse känns Hultsfred som en liten ankdam. Största attraktionen var dock inte korna, som vi till vår besvikelse inte såg röken av, utan ett spektakel som gick ut på att sitta kvar längst möjliga tid på en aldrig tidigare uppsutten vildhäst. En hel stadio fullproppad av folk tyckte tydligen att det var förstklassig underhållning att titta på när självmordsbenägna cowboys blev avslängda och nertrampade av panikslagna hästar. Det tyckte tydligen vi också så vi grabbade tag i en påse churros och ställde oss på tå för att se något. Den första killen satt kvar ett par sekunder, blev inslungad i en vägg och blev halvt söndertrampad av två hästar så ambulansen fick komma. Det första de gjorde var att se om han var vid medvetande genom att ta tag i huvudet och skaka lite fram och tillbaka, och sen slänga upp honom på en bår utan något nackstöd. Han var tydligen vid medvetande och förhoppningsvis hade han inte den minsta skada i nacken för i så fall lär han vara gravt förlamad nu.
   Vi kikade på någon slags inhemsk, argentinsk folkdans också där presentatören krävde oss på stående ovationer x3 innan de ens kunde tänka sig att börja. Tja, jag kan ju säga att jag inte var imponerad över att se utklädda personer hålla varann i händerna och hoppa runt i en ring, det såg ut som vilket midsommarfirande som helst. Men de trodde säkert att de var otroligt unika med sin ringdans!

Kul var det i alla fall!  Resten av dagarna har vi inte gjort så mycket mer än att gå på marknader, gå hem till Glinka och äta lunch, gå hem eller någon annan stans och ta det lugnt för att sen gå tillbaka och äta lite till och se på film. Life as it should be!

Nu ska jag försöka leta upp lite lunch i vårt magra kylskåp! Chau!

welcome to Schwedenland!

Helgen är avverkad och den har bara varit bra. I lördags intog vi och Cathrine den omtalade klubb W lounge som till vår besvikelse endast hade två dansgolv i stället för fyra dagen till ära. Kul var det i alla fall och vi söker oss nog dit igen någon dag då vi känner för att dansa av oss!

I går hyrde vi en film och åkte hem till Cathrine och såg Sin City. Väldigt bra även om den är så våldsam. Förra gången jag såg den var för tre år sen och då satt jag mest och blundade hela tiden, vilket kanske var bra eftersom jag blev totalt överaskad över att huvudhandlingen på något sätt försvunnit ur mitt minne. Det var skönt att mysa ner sig i deras soffa ett tag och smaska choklad och pepsi en vanlig måndag. Hennes mamma bad oss att komma förbi snart igen, det vill vi gärna! De är verkligen så himla trevliga.

Idag har vi besökt lilla söta familjen en trappa ner, tagit ett par foton på bebispojken och tittat på när Tomás girade undan farliga "trampas", alltså fällor, med sin nya röda cross-countrybil som inte ens kan köra på gräs. Han verkade väldigt glad över den i alla fall!

I går började en ny kille i vår grupp och Tack för att vi bara pluggar i morgon också den här veckan! Killen är jättetrevlig, men hans mamma är från Montevideo och har pratat spanska med honom sen han föddes, och babblar alltså på i super speed och vi sitter som fån och försöker hänga med. Läraren klagar på att vi är trötta och blyga men vi kan helt enkelt inte bidra med någonting eftersom vi inte förstår vad han säger! Eller jag förstår vad han säger om jag koncentrerar mig men den är jobbigt att sitta på helspänn i fyra timmar. Jag förstår inte ens varför han går i vår grupp, han pratar flytande utom ett par gramatiska fel som jag över huvud taget inte uppfattar, och han kanske inte vet exakt vilken typ av verbböjning allt är men han känner ju till orden så berättar de bara när han ska använda den regeln så kan han det sen. Det som tog oss en vecka att lära oss lärde han sig på två dagar. Helt enkelt kan han praktiken men inte teorin så det är väl bara att ge honom ett A4 med förklaringar så är saken biff. Jag tycker lite synd om amerikanskan i vår grupp som kommer vara själv med honom och läraren sen, för lektionerna känns mest som en dialog mellan läraren och honom och när man väl försöker sig på att säga nåt och inte riktigt får fram det så börjar han gissa åt en i stället för att låta en tänka efter några sekunder. Det är ganska frustrerande så jag sitter mest med dåligt humör under lektionerna. Jag kan knappt tänka mig hur hemskt det måste vara för personer som stammar som alltid får sina meningar avslutade åt sig. Jag klarar knappt två lektioner!!

Men i morgon kommer Iskra så vi får lite ledigt igen! Jippi!
Det känns i alla fall som att det ger nytta att plugga. Vi köpte glass på Freddos idag (ja, en helt vanlig tisdag mamma, känn hjärtattacken) och småpratade med tjejerna i kassan och hade det varit för tre månader sen hade vi inte förstått någonting, så det är jättekul! Eftersom folk är nyfikna och trevliga så får vi många möjligheter att öva spanska även när vi inte är i klassrummet eller med Oscars släktingar. Alla är otroligt välkomnande och frågar alltid var vi är i från. För många är Sverige något totalt okänt så det är kul att berätta att det finns något som heter Sverige som inte är Suiza eller Schwedenland och där man pratar svenska och inte tyska eller engelska som de flesta tror.
En kul grej som hände var att när vi gick på stan med Cathrine gick en kontorsnisse om oss och slängde ur sig WELCOME TO URUGUAY! med ett jätteleende innan han jäktade vidare. Skulle någon säga det till ryssarna i pälsmössa som strosar runt i Gamla Stan? En tjej som jobbar i vår "stammis-panadería" sa visserligen att hon tycker att Montevideo är tråkigt, så om det inte finns så mycket att göra kanske det är lite spännande att fråga varför någon från andra sidan jorden skulle få för sig att åka hit! But I like it och känner mig inte redo för att åka hem än!

Chau!


Babyyra!!

Nu har äntligen lilla Juan kommit! Han föddes i går men vi har inte varit och hälsat på ännu. Jag kan tänka mig att de har fullt upp med familj och nära vänner som vill komma dit och gratulera, men jag hoppas att vi kanske kan få åka dit imorgon... Vi gick in på Manos del Uruguay och jag hittade ett par fantastiskt söta små gula stickade vantar som vi köpte till lillbebisen, som han antagligen inte kommer kunna ha förrän om ett år, men i alla fall... Vi köpte en radiostyrd bil till Tomas också, Trilce och Rufo kanske inte blir så glada men jag hoppas han blir det, Trilce berättade att han varit lite deprimerad över att få en lillebror (Och jag vet ju hur det känns!!).

Cathrine svängde precis förbi och gav oss en limpa mörkt bröd som hennes mamma köpt till oss, så snällt!! Det blir en bra lunch...

Nu ska jag kila och läsa mer Stieg Larsson... Varför har jag inte läst dessa böcker förut? Jag lovade mig själv redan när de var nya och alla lovprisade dem så mycket att jag skulle läsa dem men kriminalromaner har inte riktigt gått hem hos mig. Kanske om man ligger på stranden eller flyger och vill fördriva tid. Men det här, är verkligen SJUKT BRA BÖCKER! Jag har nog aldrig ägnat ett helt dygn åt att sträckläsa en bok som jag gjorde med den förra. Ni som inte läst - LÄS!

Någon som sett filmen förresten? Är den bra?

mördarmyggen anfaller

Nu håller vi på att baka scones i vår äckliga halvfungerande ugn och det blir mest bara deg. Vi har förstås inte köpt någon ny än... Det är mycket egentligen som vi skulle fått gjort redan denna vecka, men eftersom plugget tar tid och en sprillans Stieg Larssonbok ligger och väntar på mig hemma... Vad ska man göra liksom? Skolan tycker jag för övrigt funkar skitbra. Det är jättekul! Innan kände jag mest att det var jobbigt att tänka på att gå upp och dra i väg på morgonen men nu är det riktigt kul! Vi skrattar oss igenom lektionerna och Cathrine har bytt till förmiddagskursen så nu kan vi träffa henne på rasten också.

Idag var vi och åt lunch med henne och en amerikansk tjej som också pluggat på Academia. Det var trevligt och vi gick sen till Torres Garciamuseet och jag köpte två affischer... Mitt hem kommer bli belamrat av affischer... Jag kommer att behöva köpa en ny och större lägenhet vart och vartannat år för att få plats med alla!
   Det är jättekul att vi träffat lite personer som vi kan umgås med, det gör hela vistelsen mycket roligare. Tyvärr börjar pengarna sina och det är inte så självklart att gå ut och käka lunch en vanlig dag även fast det är relativt billigt. Jag har aldrig på allvar önskat att jag var rik eller ekonomiskt oberoende eller så, men jag inser ju fördelarna... Jag får jobba på det helt enkelt! ;)

Appropå helt ingenting så är myggen här riktigt listiga. De försvinner i antal men slår till med femdubbel styrka istället. I lördags eller söndags fick jag ett myggbett stort som min handflata! Helt sjukt. Jag hoppas att de inte är kusiner till mördarmyggen i Ryssland, där betten blev blålila och som jag fortfarande har ärr efter! Knäppt.

Nu ska jag gå och smaska lite mer på sconsen, de blev faktiskt bra! Vi hade tänkt ta ner några till Trilce men när vi knackade på för ett par timmar sen var ingen hemma vilket är ovanligt... Vi har skickat ett sms till Rudolfo men inte fått något svar än, vi är lite nervösa och håller tummarna! (För er som inte vet ska de få sitt andra barn vilken dag som helst) Mer nytt om det när vi får reda på något!

Hasta pronto!

Tidigare inlägg
RSS 2.0