montevideoadventures

16e juni blir dagen ni alla väntat på - då landar vi på Arlanda! ;)
Oscar var och bokade om biljetterna i går och det funkade finfint, det verkar till och med som att vi inte behöver betala något extra! Och vi får checka in två bagage var också, 23 kg i varje. Super! Kanske ska slå till på en extra resväska?

Helgen blev en riktig flopp. I lördags skulle vi ju gå och dansa, jag hade väntat hela dagen men när vi kom fram till Carasco märkte Oscar att han glömt lappen med adressen hemma (och jag hade inte hört namnet på den) så det var bara att åka hem igen och missa allt... Och i söndags hörde vi massa trummor ett par kvarter från oss, och tänkte att det var tidigt alla börjar öva inför karnevalen igen. När vi gick hem till Glinka såg vi sjukt mycket folk på Rivera, och när vi kom fram frågade hon var vi hållit hus. Det visade sig att höstens karneval hade tågat längs Rivera (alltså gatan där Glinka bor) och vi hade suttit hemma och tråkat och missat allting. Det var depp. Det känns som att allt jag gör är att sitta hemma och måla och måla och måla och missar allt som händer och om ett par veckor kommer jag vara i Sverige och bara minnas mina akrylfärger och sotiga sudd.

Men nästa helg åker vi över till Argentina! Så nu händer det något kul i alla fall! Vi ska till Córdoba, sen vidare mot antingen Santiago i Chile eller upp mot Bolivianska gränsen och besöka lite bergsbyar. Vi kommer antagligen bestämma oss när vi är i Córdoba eftersom det är en ohyggligt lång bussresa upp norrut, det skulle ta typ 3 dygn bara att sitta i en buss.

I kväll ska vi till Glinka och se andra Kill Bill-filmen. Vi kanske till och med orkar baka kanelbullar!

Chau!

... har jag äntligen hittat en motsvarighet till vaniljlatte!! Som visserligen är "latte" med vanilj och kanel men med det karakteristika stenhårda skummet som all kaffe med mjölk har här. De hade t.o.m. mocca cappuchino, och hade bemödat sig med chokladsåslatteart på ett inte allt för stenhårt skum. Jag blev glad ända in i själen. (Kvaliteten kan man ju ifrågasätta men den smakade gott och såg bra ut och då är jag nöjd!)

Just nu sitter jag och väntar på att sticka i väg till skolan. Vi har fått eftermiddagspass och börjar inte förrän vid två (nu är klockan kvart i tolv här). Jag har försökt mig på att skissa upp en ny bild av den som blev förstörd men det går inget bra så jag ska försöka restaurera den andra.

Kan också nämna att jag och Cathrine var och dansade i går! Ritmos Brasilieros, verkligen jättejättekul men jag är så SVENSK och kan inte röra på höfterna det minsta. Jag såg ut som en militär på marsch medan de andra latinochicksen bara seglade runt. Vi ska vara med på ett pass i Carasco också (det område där Cathrine bor) på lördag och får se om det är lite fler folk, första gången var det bara jag och Cathrine och i går var det lyckligtvis två tjejer till.

Mer om det sen!
Hasta luego

Sydamerikansk standard när den är som bäst. Tvättmaskinen hålls vid liv av duschslangen, lägg även märke till hinken, som ska förhindra fuktskador från den läckande slangen...

Jag och Oscar

Jag ska tillmötesgå en anonym gnällare som klagat bristen av inlägg (jag misstänker dig mamma) men, internet har inte velat fungera under hela helgen.

I går åkte Iskra hem, och nu har vi inget mer roligt besök att se fram emot. Vi ska göra bussresan till Santiago, men sen är det slut på roligheterna och Sverige kan vänta oss någon gång i juni. Så ser planerna ut nu i alla fall.

Vi har mest ägnat tiden åt att titta på film, och för de andras del åka ut och göra saker medan ag blivit lämnad hemma med ritblock och penna. Jag är snart klar med proverna... snart.
   Men jag fick följa med på en utflykt i alla fall, ut till Colonia, en söt liten stad som man passerar när man tar färjan till Buenos Aires. Gamla stan var jättefin, vi promenerade och fotade och fikade för en hutlös summa. Vi klättrade också upp i en fyr med obehagligt lågt i tak i trapphuset, och det sägs att en nunna någon gång för länge sen förbannade staden för att hon inte ville vara nunna. Fint var det i alla fall och turismen verkade blomstra så jag undrar vad det blev av den förbannelsen.

Det här blir ett miniinlägg för vi kom precis hem från Mvd-shopping och mitt huvud håller på att sprängas. Vi har handlat en fin halsduk till Rudolfo som fyller år i dag och om någon timme ska vi dit ner och äta tårta! Av någon anledning lyxade vi och åt cheescake på shoppingen till middag men den smakade smör och jag är mest sugen på en fräsch sallad om något. Men om jag känner mig rätt går det över om ett par minuter :)

Kan berätta om vår fantastiska tvättmaskin också. Den har gått sönder på något oförklarligt sätt och fyller inte på med vatten. Vattenslangen går det vara att vicka lite på så lossnar den från väggen, och ut sprutar vatten! Vi har gjort en provisorisk lösning som enligt Rudolfo var "very uruguayo!" och det har tagit två dagar att tvätta en tvätt.

Men ugnen funkar nu i alla fall! (vet inte varför jag skrev spis i ett tidigare inlägg) Det kom en ugnsnubbe och konstaterade att en sladd inte var ikopplad...

Hasta pronto

Nu börjar det bli höst här. Jättetråkigt! Löven har börjat bli gula på trädet utanför vår balkong. Det har varit jättevarma dagar den senaste veckan, som svensk högsommar, men nu börjar det bli kallt! Nästan så att jag skulle behövt en jacka idag. Usch!

Vi har precis kommit hem från att ha ätit frukost (ja, faktiskt, vid tre på eftermiddagen) på Mercado del Puerto och jag tror knappast att jag behöver äta mer idag. De har en chokladefterätt som heter Manolito och är en riktig bomb, jag åt en halva för mycket och trodde jag skulle spricka på mitten när vi gick till bussen. Det blev nog sista besöket där för i år i alla fall... Tyvärr är det så sjukt dyrt eftersom det är så turistigt, men ahh vad goda deras grillade grönsaker är...

Cathrine har också letat upp en dansstudio! Som bara ligger två kvarter från vår lägenhet... Varför ska allt vara så svårt att hitta? Jag som letat och letat och letat sen vi kom hit ungefär. Hade varit grymt om jag hittade det direkt, om det nu är nåt att hänga i granen vill säga.

Tillbaka till målandet och det begynnande ryggskottet.

Chau!

Vi har haft lite strul med datorn, därför kommer ett litet snabbt inlägg så hoppas vi att den inte kraschar under tiden.

Iskra anlände i torsdags och just nu är hon, Oscar och Glinka i San Luis för att titta till huset. Jag är lämnad hemma inlåst(!) för att göra arbetsuppgifter. Jag är inlåst eftersom Oscar tog med sig vår för tillfället enda nyckel och jag höll nästan på att svälta ihjäl innan jag hittade en gammal bit torr baguette att knapra på. Vi har fått fina påskägg också, men dess innehåll har tyvärr lämnat jordelivet.

I går var vi i tristan narvja, den ENORMA marknaden som täcker nästan en hel stadsdel. Jag skämtar verkligen inte. Den var så enorm att till och med jag, prylgalningarnas galning, fick huvudvärk bara av att titta på det massiva folkvimlet som trängde sig igenom dussintals kvarter till höger och vänster fullproppade med gammal skit.
   Jag köpte två moderiktiga pjamasbyxor också. Som jag tidigare nämnt är de superheta. Dessa var av de kortare slaget och ser ut som vanliga träningsknickers från H&M, vilket jag såklart inte kunde motstå som den sportfåne jag är (host!).

I helgen besökte vi också någon slags bonde-festival i en giganstisk park norr om stan. Jag hade tänkt mig lite Churros-stånd, lite försäljning av hemmagjorda småsaker och kanske lite kor att beundra. Vi kom dit vid fyratiden och trodde att det skulle vara nästan folktomt, men vi möttes av en milslång kö som vi konstaterade skulle ta oss en timme att stå i. Uruguayaner må vara fantastiskt oorganiserade och ineffektiva men köa kan de, det tog oss ca 14 minuter att avverka vad som i Sverige skulle avfärdats med en suck och nästa buss hem igen.
   Väl inne insåg vi att bondefestival är the shit i Uruguay. Uppskattningsvis hur många människor som helst, i jämförelse känns Hultsfred som en liten ankdam. Största attraktionen var dock inte korna, som vi till vår besvikelse inte såg röken av, utan ett spektakel som gick ut på att sitta kvar längst möjliga tid på en aldrig tidigare uppsutten vildhäst. En hel stadio fullproppad av folk tyckte tydligen att det var förstklassig underhållning att titta på när självmordsbenägna cowboys blev avslängda och nertrampade av panikslagna hästar. Det tyckte tydligen vi också så vi grabbade tag i en påse churros och ställde oss på tå för att se något. Den första killen satt kvar ett par sekunder, blev inslungad i en vägg och blev halvt söndertrampad av två hästar så ambulansen fick komma. Det första de gjorde var att se om han var vid medvetande genom att ta tag i huvudet och skaka lite fram och tillbaka, och sen slänga upp honom på en bår utan något nackstöd. Han var tydligen vid medvetande och förhoppningsvis hade han inte den minsta skada i nacken för i så fall lär han vara gravt förlamad nu.
   Vi kikade på någon slags inhemsk, argentinsk folkdans också där presentatören krävde oss på stående ovationer x3 innan de ens kunde tänka sig att börja. Tja, jag kan ju säga att jag inte var imponerad över att se utklädda personer hålla varann i händerna och hoppa runt i en ring, det såg ut som vilket midsommarfirande som helst. Men de trodde säkert att de var otroligt unika med sin ringdans!

Kul var det i alla fall!  Resten av dagarna har vi inte gjort så mycket mer än att gå på marknader, gå hem till Glinka och äta lunch, gå hem eller någon annan stans och ta det lugnt för att sen gå tillbaka och äta lite till och se på film. Life as it should be!

Nu ska jag försöka leta upp lite lunch i vårt magra kylskåp! Chau!

Oscar, Cathrine, Poolen och en del av baksidan på jättehuset!

Helgen är avverkad och den har bara varit bra. I lördags intog vi och Cathrine den omtalade klubb W lounge som till vår besvikelse endast hade två dansgolv i stället för fyra dagen till ära. Kul var det i alla fall och vi söker oss nog dit igen någon dag då vi känner för att dansa av oss!

I går hyrde vi en film och åkte hem till Cathrine och såg Sin City. Väldigt bra även om den är så våldsam. Förra gången jag såg den var för tre år sen och då satt jag mest och blundade hela tiden, vilket kanske var bra eftersom jag blev totalt överaskad över att huvudhandlingen på något sätt försvunnit ur mitt minne. Det var skönt att mysa ner sig i deras soffa ett tag och smaska choklad och pepsi en vanlig måndag. Hennes mamma bad oss att komma förbi snart igen, det vill vi gärna! De är verkligen så himla trevliga.

Idag har vi besökt lilla söta familjen en trappa ner, tagit ett par foton på bebispojken och tittat på när Tomás girade undan farliga "trampas", alltså fällor, med sin nya röda cross-countrybil som inte ens kan köra på gräs. Han verkade väldigt glad över den i alla fall!

I går började en ny kille i vår grupp och Tack för att vi bara pluggar i morgon också den här veckan! Killen är jättetrevlig, men hans mamma är från Montevideo och har pratat spanska med honom sen han föddes, och babblar alltså på i super speed och vi sitter som fån och försöker hänga med. Läraren klagar på att vi är trötta och blyga men vi kan helt enkelt inte bidra med någonting eftersom vi inte förstår vad han säger! Eller jag förstår vad han säger om jag koncentrerar mig men den är jobbigt att sitta på helspänn i fyra timmar. Jag förstår inte ens varför han går i vår grupp, han pratar flytande utom ett par gramatiska fel som jag över huvud taget inte uppfattar, och han kanske inte vet exakt vilken typ av verbböjning allt är men han känner ju till orden så berättar de bara när han ska använda den regeln så kan han det sen. Det som tog oss en vecka att lära oss lärde han sig på två dagar. Helt enkelt kan han praktiken men inte teorin så det är väl bara att ge honom ett A4 med förklaringar så är saken biff. Jag tycker lite synd om amerikanskan i vår grupp som kommer vara själv med honom och läraren sen, för lektionerna känns mest som en dialog mellan läraren och honom och när man väl försöker sig på att säga nåt och inte riktigt får fram det så börjar han gissa åt en i stället för att låta en tänka efter några sekunder. Det är ganska frustrerande så jag sitter mest med dåligt humör under lektionerna. Jag kan knappt tänka mig hur hemskt det måste vara för personer som stammar som alltid får sina meningar avslutade åt sig. Jag klarar knappt två lektioner!!

Men i morgon kommer Iskra så vi får lite ledigt igen! Jippi!
Det känns i alla fall som att det ger nytta att plugga. Vi köpte glass på Freddos idag (ja, en helt vanlig tisdag mamma, känn hjärtattacken) och småpratade med tjejerna i kassan och hade det varit för tre månader sen hade vi inte förstått någonting, så det är jättekul! Eftersom folk är nyfikna och trevliga så får vi många möjligheter att öva spanska även när vi inte är i klassrummet eller med Oscars släktingar. Alla är otroligt välkomnande och frågar alltid var vi är i från. För många är Sverige något totalt okänt så det är kul att berätta att det finns något som heter Sverige som inte är Suiza eller Schwedenland och där man pratar svenska och inte tyska eller engelska som de flesta tror.
En kul grej som hände var att när vi gick på stan med Cathrine gick en kontorsnisse om oss och slängde ur sig WELCOME TO URUGUAY! med ett jätteleende innan han jäktade vidare. Skulle någon säga det till ryssarna i pälsmössa som strosar runt i Gamla Stan? En tjej som jobbar i vår "stammis-panadería" sa visserligen att hon tycker att Montevideo är tråkigt, så om det inte finns så mycket att göra kanske det är lite spännande att fråga varför någon från andra sidan jorden skulle få för sig att åka hit! But I like it och känner mig inte redo för att åka hem än!

Chau!

Nu har äntligen lilla Juan kommit! Han föddes i går men vi har inte varit och hälsat på ännu. Jag kan tänka mig att de har fullt upp med familj och nära vänner som vill komma dit och gratulera, men jag hoppas att vi kanske kan få åka dit imorgon... Vi gick in på Manos del Uruguay och jag hittade ett par fantastiskt söta små gula stickade vantar som vi köpte till lillbebisen, som han antagligen inte kommer kunna ha förrän om ett år, men i alla fall... Vi köpte en radiostyrd bil till Tomas också, Trilce och Rufo kanske inte blir så glada men jag hoppas han blir det, Trilce berättade att han varit lite deprimerad över att få en lillebror (Och jag vet ju hur det känns!!).

Cathrine svängde precis förbi och gav oss en limpa mörkt bröd som hennes mamma köpt till oss, så snällt!! Det blir en bra lunch...

Nu ska jag kila och läsa mer Stieg Larsson... Varför har jag inte läst dessa böcker förut? Jag lovade mig själv redan när de var nya och alla lovprisade dem så mycket att jag skulle läsa dem men kriminalromaner har inte riktigt gått hem hos mig. Kanske om man ligger på stranden eller flyger och vill fördriva tid. Men det här, är verkligen SJUKT BRA BÖCKER! Jag har nog aldrig ägnat ett helt dygn åt att sträckläsa en bok som jag gjorde med den förra. Ni som inte läst - LÄS!

Någon som sett filmen förresten? Är den bra?

vinprovsmakningshuset

Nu håller vi på att baka scones i vår äckliga halvfungerande ugn och det blir mest bara deg. Vi har förstås inte köpt någon ny än... Det är mycket egentligen som vi skulle fått gjort redan denna vecka, men eftersom plugget tar tid och en sprillans Stieg Larssonbok ligger och väntar på mig hemma... Vad ska man göra liksom? Skolan tycker jag för övrigt funkar skitbra. Det är jättekul! Innan kände jag mest att det var jobbigt att tänka på att gå upp och dra i väg på morgonen men nu är det riktigt kul! Vi skrattar oss igenom lektionerna och Cathrine har bytt till förmiddagskursen så nu kan vi träffa henne på rasten också.

Idag var vi och åt lunch med henne och en amerikansk tjej som också pluggat på Academia. Det var trevligt och vi gick sen till Torres Garciamuseet och jag köpte två affischer... Mitt hem kommer bli belamrat av affischer... Jag kommer att behöva köpa en ny och större lägenhet vart och vartannat år för att få plats med alla!
   Det är jättekul att vi träffat lite personer som vi kan umgås med, det gör hela vistelsen mycket roligare. Tyvärr börjar pengarna sina och det är inte så självklart att gå ut och käka lunch en vanlig dag även fast det är relativt billigt. Jag har aldrig på allvar önskat att jag var rik eller ekonomiskt oberoende eller så, men jag inser ju fördelarna... Jag får jobba på det helt enkelt! ;)

Appropå helt ingenting så är myggen här riktigt listiga. De försvinner i antal men slår till med femdubbel styrka istället. I lördags eller söndags fick jag ett myggbett stort som min handflata! Helt sjukt. Jag hoppas att de inte är kusiner till mördarmyggen i Ryssland, där betten blev blålila och som jag fortfarande har ärr efter! Knäppt.

Nu ska jag gå och smaska lite mer på sconsen, de blev faktiskt bra! Vi hade tänkt ta ner några till Trilce men när vi knackade på för ett par timmar sen var ingen hemma vilket är ovanligt... Vi har skickat ett sms till Rudolfo men inte fått något svar än, vi är lite nervösa och håller tummarna! (För er som inte vet ska de få sitt andra barn vilken dag som helst) Mer nytt om det när vi får reda på något!

Hasta pronto!