montevideoadventures

Vi har haft lite strul med datorn, därför kommer ett litet snabbt inlägg så hoppas vi att den inte kraschar under tiden.

Iskra anlände i torsdags och just nu är hon, Oscar och Glinka i San Luis för att titta till huset. Jag är lämnad hemma inlåst(!) för att göra arbetsuppgifter. Jag är inlåst eftersom Oscar tog med sig vår för tillfället enda nyckel och jag höll nästan på att svälta ihjäl innan jag hittade en gammal bit torr baguette att knapra på. Vi har fått fina påskägg också, men dess innehåll har tyvärr lämnat jordelivet.

I går var vi i tristan narvja, den ENORMA marknaden som täcker nästan en hel stadsdel. Jag skämtar verkligen inte. Den var så enorm att till och med jag, prylgalningarnas galning, fick huvudvärk bara av att titta på det massiva folkvimlet som trängde sig igenom dussintals kvarter till höger och vänster fullproppade med gammal skit.
   Jag köpte två moderiktiga pjamasbyxor också. Som jag tidigare nämnt är de superheta. Dessa var av de kortare slaget och ser ut som vanliga träningsknickers från H&M, vilket jag såklart inte kunde motstå som den sportfåne jag är (host!).

I helgen besökte vi också någon slags bonde-festival i en giganstisk park norr om stan. Jag hade tänkt mig lite Churros-stånd, lite försäljning av hemmagjorda småsaker och kanske lite kor att beundra. Vi kom dit vid fyratiden och trodde att det skulle vara nästan folktomt, men vi möttes av en milslång kö som vi konstaterade skulle ta oss en timme att stå i. Uruguayaner må vara fantastiskt oorganiserade och ineffektiva men köa kan de, det tog oss ca 14 minuter att avverka vad som i Sverige skulle avfärdats med en suck och nästa buss hem igen.
   Väl inne insåg vi att bondefestival är the shit i Uruguay. Uppskattningsvis hur många människor som helst, i jämförelse känns Hultsfred som en liten ankdam. Största attraktionen var dock inte korna, som vi till vår besvikelse inte såg röken av, utan ett spektakel som gick ut på att sitta kvar längst möjliga tid på en aldrig tidigare uppsutten vildhäst. En hel stadio fullproppad av folk tyckte tydligen att det var förstklassig underhållning att titta på när självmordsbenägna cowboys blev avslängda och nertrampade av panikslagna hästar. Det tyckte tydligen vi också så vi grabbade tag i en påse churros och ställde oss på tå för att se något. Den första killen satt kvar ett par sekunder, blev inslungad i en vägg och blev halvt söndertrampad av två hästar så ambulansen fick komma. Det första de gjorde var att se om han var vid medvetande genom att ta tag i huvudet och skaka lite fram och tillbaka, och sen slänga upp honom på en bår utan något nackstöd. Han var tydligen vid medvetande och förhoppningsvis hade han inte den minsta skada i nacken för i så fall lär han vara gravt förlamad nu.
   Vi kikade på någon slags inhemsk, argentinsk folkdans också där presentatören krävde oss på stående ovationer x3 innan de ens kunde tänka sig att börja. Tja, jag kan ju säga att jag inte var imponerad över att se utklädda personer hålla varann i händerna och hoppa runt i en ring, det såg ut som vilket midsommarfirande som helst. Men de trodde säkert att de var otroligt unika med sin ringdans!

Kul var det i alla fall!  Resten av dagarna har vi inte gjort så mycket mer än att gå på marknader, gå hem till Glinka och äta lunch, gå hem eller någon annan stans och ta det lugnt för att sen gå tillbaka och äta lite till och se på film. Life as it should be!

Nu ska jag försöka leta upp lite lunch i vårt magra kylskåp! Chau!