montevideoadventures

Nu är vi tillbaka, ensamma i vår lägenhet och skolan har börjat. Vi har hunnit med rätt mycket på en helg så jag försöker börja från början.

Efter att ha ätit en god middag hos Graciela kan vi konstatera att uruguayansk skinka inte smakar så mycket. Hon hade köpt hem panerad aubergine men efter halva tyckte vi att den där osmälta osten såg lite skum ut. Jag tror vi har råkat äta skinka tre gånger nu men inte känt någon smak, och alla säger att uruguayanskt kött är så fantastiskt? Fast det kanske bara är korna, grisarna smakar i alla fall ingenting, och det var ju tur! Efter att ha ätit ett halvt kilo av Gracielas hemmagjorda chokladsås (gjord på kakao och dulce de leche, jag svär att jag skulle kunnat äta upp hela kannan!) åkte vi till Barrio Sur för att se karnevaltåget, som var mycket bättre än den på 18 de julio! Vi kom lite sent och hann inte stanna så länge men vi såg i alla fall en del och det var det värt! Dock blev bilderna vi tog rätt usla men Katilla lyckades klättra upp i ett fönster så jag tror hennes blev bättre.
   I fredags morse åkte vi med buss till Punta del Este, checkade in på vårt hostel och sprang raka vägen ner till stranden. Det var strålande sol men blåste rätt rejält på Bikini Beach (finns det något mer tacky strandnamn?) så trots att jag inte hade badat satt jag och plockade ut sand ur håret hela kvällen. Vi bodde ca 20 minuter med buss från centrum och vi åkte in dit på kvällen för att äta och visa Katilla lite. Vi gick huvudgatan upp, stannade och åt, gick ner vid strandpromenaden och sen tillbaka till bussen. Det räckte ganska bra. Punta del Este är som franska rivieran och jag tycker det är rätt opersonligt och gillar inte flåd. Men det är väldigt fint så klart, och framförallt rent! Nästa dag hämtade några från Academia upp oss och vi åkte på Minas-turen. Den hade jag ock kunnat varautan så här i efterhand, eller gjort någon annan gång. Vi hade nämligen bråttom tillbaka eftersom vår buss mot Punta del Diablo gick klockan fem. När vi kom fram till ranchen hade de inte förberett något, och tyckte att en asado var på sin plats (tar typ två timmar att göra i ordning) och vi var naturligtvis tvugna att äta innan vi gjorde någonting annat. Under tiden gick vi en liten promenad i skogen. Innan vi gick varnade de oss för tarantellorna, så det blev ingen behaglig promenad för mig. När vi kom tillbaka åt vi i alla fall och det var trevligt, sen skrittade vi ut i skogen i en kvart innan vi var tvugna att åka. Så vi missade både safarin och ridningen så det var lite surt när man betalat mycket. Det var i alla fall kul att se en riktig ranch! Oscar tyckte också att det var oväntat kul att rida (eller egentligen var det inte oväntat, jag har tjatat på honom hur mycket som helst om att han skulle tycka det vore kul, han har bara vägrat) så vi har bestämt att vi måste rida islandshäst när vi kommer hem!
   Vi kom fram till Punta del Diablo på kvällen och gick omkring lite i byn. Det var lite som en Sydamerikansk version av ett hippiefierat Malmön, fast mindre. Den stora gatan ner mot stranden (som jag tror var den enda asfalterade) hade inga lysen, alla andra gator var bara sand, de små husen var färgglada och överallt låg folk och slappade i hängmattor. Nere i "centrum" fanns det massor med små resturanger och oräkneliga ungdomar med dreads och haremsbyxor som satt vid kanten av vägen och sålde egengjorda smycken omgivna av färgglada lyktor. Det såg lite ut som jag har föreställd mig att backpackerbyar vid stranden i Thailand ser ut (Kan också tillägga att vi knappt hunnit stiga av bussen innan två tjejer kom och bjöd in oss till ett "full moon party" i skogen, bara det säger ju något. Det lät skitkul men tyvärr skulle vi ha åkt innan dess). Dagen därpå gick vi ner till stranden, och till min stora glädje fanns det klippor! Det kändes precis som hemma! Vi hade noga smörjt in oss, men underskattade solen. Jag låg djupt försjunken i en superbra bok (Tusen strålande Solar av Khaled Hosseini - läs den!!) och märkte inte att solen stekte. När vi kom hem till hostelet upptäckte vi att vi såg ut som skållade tomater över hela kroppen, inte så nice. Lyckligtvis tar jag alltid med mig för mycket grejer så vi hade after sun! Bussen hem gick klockan nio på kvällen och vi klev av i Montevideo ungefär vid ett på natten. Det blev inte mycket sömn innan vi skulle upp till skolan och jag vaknade dagen därpå med brinnande rygg och mådde skit. Jag tror att jag råkat ut för en förkylning för näsan rinner och huvudet värker, innan hade jag ont i halsen också men nu hoppas jag att allt kommer gå över i stället för att bli sämre. Eftersom Katilla bränt sig mycket mer än mig fick hon ta med sig after sunkrämen till flyget, vi hade tänkt köpa en ny på Devoto i går. Men i går var jag rätt sänkt så det enda jag gjorde var att gå till skolan, äta och sova. Oscar kände sig inte heller så bra så ingen orkade gå till affären, så nu går jag omkring och försöker kyla ryggen med en flaska vatten.